LJUSET PÅ: Ätbar kulturhistoria från Guldkroken

LÅNGLÄSNING: Parmigiano reggiano, gruyère, brie de Meaux, comté, taleggio, roquefort, camembert från Normandie – efter fyra år av pappersexercis har de fått sällskap av Wrångebäcksosten. Och Sverige har fått sin första ost med EU-skyddad ursprungsbeteckning.

Text: Ann-Helen Meyer von Bremen

Det har varit mycket kommunikation mellan Bryssel, Stockholm och Almnäs bruk utanför Hjo under den tid som processen har pågått – och det har inte bara kostat tid och pengar utan även en del svett och frustration. Men nu, när man har rott arbetet i land och Wrångebäcksosten äntligen har begåvats med EUs högsta skyddsbeteckning, har det varit värt allt arbete.

– Vi uppfattar det som att vi har fått den finaste utmärkelse som ett livsmedel kan få. Vi har tagit plats i matens Hall of Fame och blivit en av juvelerna i den svenska kronan, säger Thomas Berglund på Almnäs bruk.

Det kan låta som överord, men faktum är att beteckningen ”skyddad ursprungsbeteckning” (SUB), bara ges till produkter som håller hög kvalitet, har historiska rötter, bygger på traditionell kunskap och har en stark koppling till platsen. Ätbar kulturhistoria alltså. Det är livsmedel som anses så viktiga att EU vill skydda dem från plagiat. Skyddet innebär också att det nu finns en definition av vad en Wrångebäcksost är. Den ska bland annat ystas på ekologisk mjölk från betande kor, lagras under minst nio månader och tillverkas inom ett definierat geografiskt område, nämligen Guldkroken, ett slättområde längs Vätterns västra strand.

- Nu har vi en definition av vad Wrångebäcksost är i form av näringsvärde, smakprofil, tillverkning och mycket annat. Det finns en standard att hålla sig till, säger Thomas Berglund.

Det här innebär också att det rent teoretiskt blir möjligt för andra mejerier som ligger inom samma geografiska område att börja tillverka Wrångebäck, förutsatt att man uppfyller denna standard.

Inom Sverige har intresset för EUs skyddade beteckningar varit ganska svalt. Efter snart 30 års medlemskap i EU har Sverige bara 13 livsmedel med skyddad beteckning, och av dem är det bara fem produkter som har fått det högsta skyddet: Kalix löjrom, Vänerlöjrom, Upplandskubb, Hånnlamb (kött från gutefår) och nu senast: Wrångebäcksost. Sedan tidigare har sveciaosten den svagare varianten av skydd, skyddad geografisk beteckning (SGB).

Varför är inte Sverige mer intresserade av detta?

- Det är ett resultat av den industrialiserade livsmedelsproduktionen som inte har något intresse av att tillverka ost på en särskild plats, säger Thomas Berglund.

Restaurangkunder, kunder i USA, Tyskland och Schweiz har reagerat mycket positivt på beskedet om ursprungsskyddet. Och förstås alla i trakten kring Hjo.

- Man brukar säga att man inte blir profet i sin egen hemstad, men vi har fått oerhört mycket positiv respons av våra grannar som känner sig ganska stolta. Och som jag ser det handlar skyddet också mycket om landsbygdsutveckling. Titta bara på vad champagne har betytt för den franska ekonomin! avslutar Thomas Berglund.

Mer långläsning av Ann-Helen Meyer von Bremen:
• Potatis – har vi tröttnat på nationalknölen?
• Billiga gubbens trista baksida
• Småskaliga hårdostar med Ullberga gård
• Hållbart, hållbarare, hållbarast
• Mer kotalg åt folket!
• Gloria på sne
• CocoNOUTS! – sanningen bakom hajpen
• Missförstådd värsting
• Har du färskt mjöl i påsen? 
• Att välja sin ko
• Hur går det med matlagningen?
• Den nya mjölken
• Köttets lustar
• Smaken av en plats
• Myllret i marken