LÅNGLÄSNING UR ARKIVET: Är honung nyttigt? Ja. Och nej. Rätt hanterad honung kan till och med råda bot på antibiotikaresistenta bakterier. Men rent hälsomässigt kan du lika gärna käka sirap som industriellt processad honung.

Text: Linda Dahl, ur White PAPER #3, 2017 
Foto: Anders Wieslander

I tusentals år har honung använts som huskur för att bota infektioner. Vem har inte druckit honungsvatten mot förkylning och halsont eller till och med kletat honung på brännsår och infekterade sår. Men hjälper det? Nätet är fullt av länkar där honung beskrivs som ett mirakelbotemedel men hittills har det funnits få bevis för honungens medicinska effekter.
      Tills en svensk forskargrupp klev in i bilden.
      Kanske kan bakteriefloran i honungsbinas magar bidra till att lösa problemet med antibiotikaresistens?

Alejandra Vásquez är forskare i medicinsk mikrobiologi vid Lunds universitet. För tolv år sedan arbetade hennes kollega Tobias Olofsson med att inventera mikroorganismer i området Kullaberg i Skåne. Alejandra hjälpte till att slutföra inventeringen.
      ”Vi dök till och med efter bakterier i havet. Tobias hade en morfar som var biodlare i reservatet och självklart undersökte vi även bina. Då upptäckte vi tretton nya helt unika arter av mjölksyrebakterier hos bina som ingen tidigare observerat. Vi blev först i världen med att avslöja nyckeln till varför honung har använts inom folkmedicin världen över. Det är för den upptäckten vi fortfarande får forskningsanslag.”
      När Alejandras och Tobias forskning visade att bakterierna kan verka effektivt mot allt från infekterade sår till hals- och urinvägsinfektioner, ja till och med mot vissa antibiotikaresistenta stammar, så jublade forskarvärlden. Det var en världsnyhet. Förhoppningen är stor att man i framtiden kan hitta ett alternativ till viss antibiotika som idag används inom både livsmedelsproduktion, sjukvård och veterinärvård.
      Men: hemligheten är just att mjölksyrebakterierna måste vara levande. Det går inte att plocka vilken burk honung som helst från butikshyllorna för att bota din halsfluss. Den honungen kallar Alejandra rätt och slätt för ”död honung”.
      ”Det är när man använder den obehandlade och ofärdiga honungen direkt från vaxkakan som man kan uppleva en del positiva effekter. Olika sorters nektar gynnar bakterierna olika mycket. Ljungnektarn innehåller en högre andel fruktos vilket gynnar vissa av mjölksyrebakterierna och raps som innehåller mer glukos gynnar andra. Efter några dagar dör bakterierna i honungen. Några nyttigheter kan finnas kvar men på en skala från ett till tio är en äldre processad honung i butikerna en etta. Skulle honungen vara uppvärmd eller rörd, vilket är det biodlarna gör, finns det absolut inga nyttigheter kvar. Det är komplext, det är viktigt att förstå att mjölksyrebakterierna i binas honungsmagar hänger ihop med deras hälsa, väderförhållanden och nektartillgång. Om bina har en låg förekomst av bakterierna i sina magar kommer nästan inga mjölksyrebakterier föras över till honungen”, menar Alejandra.
      Detta bör du som sneglar lystet mot familjen Kardashians favorithonung no. 1, den mirakelgörande Manuka-honungen, eller en exklusiv lotusblomshonung från Kashmir, fundera över. Det är inte troligt att den tappas à la minute för att sedan raskt skickas till andra sidan jordklotet. Bättre då att köpa lokal nyslungad ljunghonung som har lite nyttiga egenskaper kvar.
      Alejandras och Tobias biotech-bolag Con-Cellae AB har patenterat metoden att ta till vara de unika mjölksyrebakterierna. På ett standardiserat och säkert sätt kan de återinföra och aktivera en stor dos mjölksyrebakterier i honungsblandningar. Ju bättre förut-sättningar för bina, desto bättre och starkare antimikrobiella egenskaper får honungen. Därför forskar de även kring kopplingen mellan mjölksyrebakterier och binas hälsa, värnar om den biologiska mångfalden och använder enbart närproducerad honung i sin produktion. De har även funktionella livs-medel som ett tredje fokus i sin forskning.
      Alejandra har lång erfarenhet inom tilllämpad mikrobiologi och bioteknologi med fokus på mjölksyrebakterier, bland annat inom livsmedelsindustrin. Hon återkommer ofta till vikten av levande livsmedel och hur mjölksyrebakterier lever i symbios med sin omgivning. Jag kan inte låta bli att berätta om kocken David Changs teorier kring bakteriekulturers lokala terroir som han bland annat lanserade på MADsymposiet 2012. Eller den gången då en surdegsbagare i London stolt visade upp sin bakteriekultur med stamtavla som ledde ända tillbaka till 1800-talet och en liten by någonstans i Finland. Alejandra tycker att det låter spännande men inte helt realistiskt.
      ”Du måste förstå att i den mikrobiella världen som inte syns pågår en ständig kamp mellan de onda och goda. Bakterier delar sig på bara några minuter och är ständigt föränderliga och anpassningsbara. Det är ju bland annat det som är problemet med antibiotika-resistens. Det är bakterier som anpassat sig för att överleva under nya omständigheter”, säger hon.
      Enligt Alejandra kan du möjligen prata om en bakteriekulturs terroir just här och just nu – men så fort förutsättningarna bli annorlunda förändras de. Smaken av finsk by från 1800-talet må hänga kvar mentalt men surdegskulturen är betydligt mer uppdaterad. Den har anpassat sig efter nuvarande plats, miljö och förutsättningar. En nödvändighet, menar Alejandra.
      ”Många av bakterierna som livsmedelsindustrin använder i sina functional foods gör ingen egentlig nytta längre. Om du har dem för länge i labbmiljö blir de för isolerade. För att våra mjölksyrebakterier till vår forskning och våra produkter ska vara så effektiva som möjligt måste vi alltid då och då samla in och återisolera dem igen.”
      När jag undrar om det kan jämföras med datorer som hela tiden måste uppdateras för att klara de senaste virusattackerna skrattar Alejandra och tycker att det är en ganska bra jämförelse.

I dag har de startat en webbutik där de säljer sin upptäckt i form av levande honung och funktionella livsmedel. Det är både lättare och billigare att få mjölksyrebakterierna godkända som livsmedel än som medicin. Alejandra tycker att det är bra att reglerna för att ta fram läkemedel är hårda. Mindre bra tycker hon däremot är etablissemangets oförmåga att finansiera nytänkande forskning.
      Om vi kommer att få se bibakterierna som ett läkemedel inom en snar framtid återstår att se. Det krävs mer forskning och fler kliniska studier innan det kan godkännas som läkemedel, vilket är en dyr och långdragen process för ett litet företag som vill växa organiskt och hållbart. Men Alejandras och Tobias vision om att kunna erbjuda ett hållbart alternativ till antibiotika är stark.
      Dessutom har de en hel levande mikroskopisk armé beredd att ta strid för vår hälsa. 

Läs också:
– Världens viktigaste biprodukt, ur White PAPER #3 2017

Mer långläsning av Linda Dahl: 
– Koji – smakfullt sönderfall, ur White PAPER #2 2019
– Från nödföda till klimatmat, ur White PAPER #2 2019
 Bland garum och osynliga djur, ur White PAPER #1 2019
En dallrig delikatess, ur White PAPER #3 2018
– Världens viktigaste biprodukt, ur White PAPER #3 2017
– Grönt är skört, ur White PAPER #2 2017
– From noise to fish tail, ur White PAPER #2 2015

ANNONS

Mer läsning