Café Nizza

Nizza är det italienska namnet på Nice, en gång en gränsstad och föremål för diverse kulturella influenser. Främst är det fransoser och italienska ligurer som flanerat vid Rivieran och gjort sina anspråk. Men faktiskt var det de gamla grekerna som grundade staden under namnet Nikaea, som en tribut till guden Nike – segerns gudinna, släkt med styrkan, kraften och ivern. Södermalms Nizza-version levde redan tidigare väl upp till gränslandsanalogin genom sitt utpräglade sociala rum, den sydfranska bistron som mötesplats och smältdegel. Till detta bidrog i högsta grad den avslappnade stämningen i gästmixen – och inte minst den under sommarhalvåret underbara uteserveringen i en egendomligt charmig gatukorsning. 

Och vad har någonsin kunnat gå fel i matmötet mellan Frankrike och Italien, där den fermenterade cacio e pepe, en sorts peppar-syrlig vegetarisk variant på pasta carbonara, redan är befäst som en modern kvartersklassiker. Men årets version av Nizza vill mer. Servisens avslappnade laissez-faire-attityd har fått ett proffsigare och snärtigare anslag. Dessutom tycks gränserna för gränslandet ha vidgats, exemplifierat genom en sanktpersfisk från Engelska kanalen och tysk sparris i säsong. Men framför allt är det hantverket och anstrykningen som polerats och vässats, en höjd ambition med varje tallrik som går ut från det semiöppna köket och noteras av såväl öga som gom. 

Prisnivån tycks dock vara intakt trots transformationen, vilket gör 595 kr för en fyrarätters till ett av Stockholms för tillfället bästa krogerbjudanden avseende ration kvalitet/pris. För den törstige, som smittas av servisens förträffliga vinkunskaper och passion för Dionysos droppar och går loss på den digra fransk-italienska vinlistan, kan slutnotan dock ändå rulla iväg. Ett sällsamt samband är att styrkan, kraften och ivern tycks växa i takt med att dropparna minskar i flaskan. Tur att Nizza huserar en vinbar strax intill.

Publicerad juni 2021