Agnes

Kocken är kär! Och det blir även vi. Svårt att inte gilla den där Agnes. Kockens fling anas i den väl saltade maten. Det är överhuvudtaget bra tryck i smakerna på de rätter, ofta av mellanslaget, som serveras här.

Trycket är rejält även i ljudvolymen. Den avlånga lokalen är en kväll mitt i veckan helt proppad med glatt stimmiga Agnes-vänner. Den som vill ha något sagt får höja rösten. Vi låter maten tysta mun. Först ut en ”brödservering”, varsin halv skiva surdegsbröd med en koncentrerad, syrlig tomatröra. Smaktryck, som sagt. Sedan en mer finlirande snökrabbs- och oströra i ultraspröd krustad, toppad med forellrom. Sublimt. Med de friterade och vitlöksstinna kronärtskockorna återförs vi till det jordnära. Grillade pulpo med cocobönor ligger också åt det rustika – och mumsiga hållet.

Vinlistan är diger. Och spännande. Knepigt. Vår rappa och lagom sparsamt matpratande servis rekommenderar en chenin blanc signerad Xavier Weisskopf från Le Rocher des Violettes i Loiredalen. Bingo! In från ett helt annat vattendrag simmar så en av de två lite större rätterna på menyn. Ett bastant stycke piggvar (aningen, aningen överkörd) med hollandaise, sparris, haricots verts samt bakad spetskål som sätter just det på rätten med sin aningen brynta ton. Efter denna kavalkad är behovet av dessertkalorier helt obefintligt men vi förälskade är svaga i anden och ber om en brulée (krämig!) smaksatt med tonkaböna till espresson. En fnurra uppstår. Det crema- och aromfattiga kaffet hör, vänligt formulerat, inte till ställets paradnummer. Men som minnesträning tar vi också en skål madeleinekakor. Och får ett ett dussin för 75 spänn! Hon är bussig, den där Agnes.

Publicerad Augusti 2024