Linnéa & Peter

Att den lilla restaurangen, med det – ärligt talat – trista läget, fortsätter att vara staden-i-Höga kustens stolthet år efter år, är inte konstigt. Maten är verkligen vällagad, bemötandet glatt och okonstlat och trivselfaktorn hög. Stammis eller inte, du möts alltid av ett glatt "hallå!" från den alerta personalen som lyckas med konststycket att alltid vara i full färd med något, men ändå aldrig verka stressad. Och det gillar gästerna – ung som gammal, par som småbarnsfamiljer, kompisgäng som släktkalasare. Det är inte alla restauranger på den här nivån som lyckas skapa ett familjärt offentligt vardagsrum, och det säger något det också, om personalens attityd och betydelse.

Och maten då? Ja, det enklaste svaret vore: Det är samma där. Den är lika okonstlad och glad som personalen. Glad? Ja, smakerna kan inte beskrivas på annat sätt. De är höjda en oktav rakt igenon, skapad av kockar med stor kunskap och mycket träffsäkra smaklökar. Det syrliga, rökiga, brynta, fruktiga – ja, ni fattar – allt har växlats upp ett snäpp. Citronen i hollandaisen är inte bara citron, den är också grillad. Siken är fjällad, guldskimrande och lyft från det brynta smöret i exakt rätt ögonblick för att ge en förnimmelse av förnäm beska och rökig ton. Råvarorna är genomgående regionala och valda i säsong, på riktigt. Än har vi inte sett morötter i april som går under benämningen vårprimörer, däremot smörstekta gula godingar i oktober, precis som sig bör.

Sist men inte minst några ord om drycken, för även om vinlistan inte är jättestor finns här ett djup vars motsvarighet är svår att finna i dessa trakter. Krögarnas favoritviner, ofta från Tyskland, Frankrike, Italien, finns representerade i många årgångar. Vilket också den mer lokala iscidern från Brännlands gör. Hur smakar frusna äpplen från 2013? L & P vet! Precis som de vet vilken av de många dryckerna på glas, som passar kvällens mat allra bäst.

Publicerad november 2020