Den Gyldene Freden

Sveriges äldsta, och världens näst äldsta krog firar 300 år under 2022. Ett mäktigt och respektingivande fundament i såväl krog- som kulturliv, med fler historier att berätta och tiga om än alla andra. Här finns Taubes stammisbord (till vänster i entréplan), de Adertons torsdagsmiddag (en trappa upp), Cornelis polare Pär (i baren?) och Zorns legendariska räddning och generösa donation av hela etablissemanget för drygt hundra år sedan. Här har så gott som varje artefakt en proveniens värd att förtälja. Ta bara kampen på 1800-talet om den vackra skylten mellan dåvarande ägare Wahlberg och Nordiska museet, som redan då ville bokföra Freden till historien genom institutionalisering. Kampen illustrerar hur det till synes beständiga kan bestå av en lång serie mer eller mindre lyckade omständigheter, var och en underkastad förgängelse.

Vilket för oss till dagens förvaltning, som firade Filip Fastén tog över 2018. Fastän Fasténs kurs har varit allt annat än spikrak. Det har faktiskt varit egendomligt experimentellt, när husmanskostbegreppet utforskats i alla riktningar, i stora och små rätter och för stora och små portmonnäer. När allt kommer omkring tycks det bara vara köttbullarnas varande på menyn som varit riktigt heligt. Hösten 2021 är menyn kort, rejäl och utan krusiduller. Det känns på många sätt äkta och genuint, samtidigt som erbjudandet vittnar om den eklutvandring pandemin utgjort även för kroglivets stenstod nummer ett. Men livet och den höga stämningen är tillbaka, när kulturmän och unga hiphoptrubadurer dricker varandra till, ivrigt påhejade av den strida strömmen turister som åter nalkas hufvudstaden. Vi går i frid, gyldene frid. Och på återseende.

Publicerad november 2021