Stadshuskällaren

Vad sägs om Nobelmiddagen 1909, året då Selma Lagerlöf knep litteraturpriset? Då stod bland annat hönsconsommé med frikadeller samt päron à la drottning Victoria på menyn. Eller Jessie Sommarströms quenelle på kyckling med baljväxter, hösttryffel och den omskrivna kulturgröten som ifjol serverades i Blå hallen våningen ovanför?

Det är en sann kulturgärning att Stadshuskällaren erbjuder alla de Nobelmiddagar som serverats sedan premiären 1901. Men de måste beställas god tid i förväg och vi mer oplanerade ätare får hålla oss till en säsongsanknuten avsmakningsmeny i fem serveringar. Och det är en kulturupplevelse att få äta den under källarvalven i Ragnar Östbergs storslagna stadshusbyggnad invigd 1923 där konsthantverkare och konstnärer som Carl Malmsten, Jonas Bohlin, Yngve Berg och Gunilla Lagerhem Ullberg stått för möblemang, takmålningar och mattor.

Va? Maten? Oj, vi ber om ursäkt för den inledande utvikningen men det är inte i många krogar som historien så ljudligt flaxar förbi som här. Men nu hörs även hur det kurrar i magarna och in kommer raskt två munsbitsstora snacks – en tunn tartelett med kantareller, strandkrasse och kockarnas favoritost gammel knas, samt en potatismillefeuille med lamm, senapsfrö och örtkräm. Båda slinker ner försvinnande lätt. Samma gäller havskräftan med kålrabbi, macadamianötter och smörad buljong. Det norditalienska vinet i dryckespaketet på trenddruvan arneis passar fint till. Och ännu bättre lirar en pigg chilensk pinot noir med den sotade hjorttartaren. Inför den kryddstekta rådjursfilén med rostad rotsellerikräm har magkurret dämpats något men aptiten är fortfarande god. Köket förstår att langa fram lagom små portioner vilket vi applåderar med stärkta linneservetter. Oförfärat angriper vi sålunda den höstinspirerade desserten med såväl trattkantarellglass som mousse med karljohan. En pigg kula björnbärssorbet friskar upp en annars ganska mastig final. Till kaffet en vackert åldrad calvados – och så långt hunna på vår gastronomiska vandring här i underjorden är vi alldeles lagom mätta och belåtna.

Fotnot:

Nobelmiddagarna serverades fram till 1929 på Grand hôtel men året efter var det premiär i Stadshuset med bland annat falsk sköldpaddssoppa och stekt ungkalkon med kronärtskockor, sallad och gelé.