Ulla Winbladh

Så skaldade Bellman till sin musa i epistel nummer 43, och lika öm till sinnes blir den restauranggäst som serveras av den vällagade, traditionsvurmande maten på denna krogklassiker på Djurgården. Byggnaden som Wärdshuset Ulla Winbladh huserar i har funnits sedan den uppfördes till Världsutställningen 1897 och har varit restaurang sedan 1950-talet. Det är just det arvet, mathantverket och svensk husmanskost som utmärker stället, inte några trender eller ständig förnyelse. För den sakens skull är det inte det minsta tråkigt att vara gäst hos Ulla när man får in en förrättstallrik med löjrom, finhackad lök, smetana och frasigt stekt bröd. Den klassiska råbiffen gör inte heller någon besviken, än mindre en perfekt stekt ryggbiff med en rödvinssky som har ett sådant djup att Djurgårdsbrunnsviken som ligger ett stenkast bort känns grund i jämförelse.

Programledaren och poddaren Filip Hammar har sagt att ”Ulla Winbladh är ett ställe dit man kommer för att dö” och syftade då till att många familjer firar bemärkelsedagar med hög siffra här. Det är en stor restaurang som rymmer mycket folk, särskilt om sommaren då den generösa uteserveringen är öppen. Då kan personalen ha lite svårt att hinna fånga upp alla sina gäster, och väntetiderna kan bli störande, även om servicen i övrigt är trevlig och korrekt. Samtidigt är maten så god och vällagad och miljön så vacker och behaglig att vi absolut kan tänka oss att inta vår allra sista måltid här.

Publicerad Juni 2025