RiRi

Det är fuktigt rått vid Hornstulls strand en mörk kväll så här strax innan jul. Vi söker oss till Bio Rio som lyser upp kvarteret med sitt varmt välkomnande neonljus. För några år sedan tog biografen tillbaka sitt originalnamn från 1940-talet och renoverades pietetsfullt. Men vi är inte här för att gå på bio. Inne i foajén tar vi snabbt av till höger och bions angränsande restaurang som bär namnet Riri. 

Eftersom vi är frusna, och inte har bokat bord, känns det naturligt att slå sig ner vid bardisken mot det öppna köket. Meterhöga eldslågor slår upp från grillhällen som är placerad i kökets centrum. Det är svårt att slita blicken från den suggestiva elden där maten tillagas. På något mirakulöst sätt är lokalen befriad från rök- och matos. Imponerande. Desto mer plats tar musiken som är aningen för hög och inte lirar helt i samklang med lokalens akustik. Det blir snabbt stimmig i lokalen när gästerna strömmar till. Serveringen är avslappnad, ibland på gränsen till nonchalant. Men alltid vänlig.

Grillat kött och fisk står inte oväntat i fokus. Menyn är kort men kräver en förklaring från kyparen. Rätterna visar sig vara listade enligt ordningen förrätt, huvudrätt och efterrätt. Inte en självklarhet efter det senaste årens vurm för mellanrätter. Vi välkomnar detta, men frångår ändå logiken eftersom en av oss är mindre hungrig och hellre kombinerar flera förrätter. Det går bra det med. Dryckesmenyn är spartansk, men det finns en mer omfattande flasklista att tillgå. Vi börjar med grillade ostron som serveras med havtorn och chilisås som ger hetta i dubbel bemärkelse. Ostronen kommer direkt från grillen och kan svårligen greppas med fingrarna. Det är tungkittlande och en bra upptakt till förrätten eldbakad beta på spett med karamelliserad grädde och inlagda fläderbär. En ljuvligt mjäll rätt som smälter på tungan. Det är också det enda vegetariska inslaget på menyn denna kväll.

Grillad oxmärg med pilgrimsmussla, kosho och rabarber har blivit något av Riris signaturrätt. Du får själv karva ut de feta godsakerna ut märgbenet och bre på grillat bröd. Det är vansinnigt gott; är både rustikt och elegant ihop med den råskurna pilgrimsmusslan. Från huvudrätterna väljer vi marulk med kronärtskocka, marulkslever, sardeller och apelsin. Fisken är prefekt tillredd med spänstigt kött och lätt sotad yta. Sardellerna i den rika såsen ger sälta som växelverkar mot sötman hos citrusen. Presentationen på tallriken är dock ospännande och vi saknar något tillbehör vid sidan. Desserten, slutligen, går i svart och gult. Lakritsglass serveras med bittersyrlig bergamot och flarn. Återigen ett fint spel mellan smak och textur. 

Där tidigare versioner av biografens restaurang har haft svårt att hitta formen, träffar Riri mitt i prick. När vi reser oss för att gå spelas Duran Durans Girls on film i högtalarna. Våra tankar synkar och vi säger i mun på varandra: ”Ska vi kolla vad som går på bion?”.

Publicerad december 2024
 

Foto: Fredrik Bengtsson