Klassificering

MÄSTARKLASS

Du sköna gamla värld

Det må vara fördomsfullt men ett litet fniss undslipper en. Det står ”vegan” vid tre av rätterna på à la carte-menyn, varav två innehåller tryffel. Tarten och den sotade spetskålen till trots, de renläriga veganer som söker sig till den här restaurangen lär inte vara många. Anklever- och hummernördarna desto fler.

La Tour ligger på 23:e våningen. La Tour d’Argent i Paris på 6:e. Namnvalet är knappast någon slump, även om parisadressen numera sett bättre dagar. Och inspiration till att göra det Pontus Frithiof tycks älska mest, driva en gourmetrestaurang enligt den gamla skolan, har i sanningens namn nått honom också via Erik Lallerstedt. För det var i lag med honom som sagan en gång började, på restaurang Eriks, sedermera Pontus in the Green House. Menyn på La Tour toppas av en hommage till just det gröna husets mesta stammis, Jan Stenbeck som blev lika känd för sina gourmastiska preferenser som för att ha revolutionerat den svenska mediescenen. Snackset ”Caviar Jan Hugo Stenbeck” kommer i tre modeller: baerii, oscietra och beluga, varav en klick av det sistnämnda går loss på 2 950 pix. 

Som av en händelse är det just i ett mediahus La Tour är beläget. DN-skrapan ritades tidigt 1960-tal av arkitekt Paul Hedqvist. Han ligger också bakom linjerna i Västerbron som utgör ett av de mäktigaste blickfången från just skrapan – och det måste sägas bums: vyn från La Tour är något i hästväg. Här uppifrån är Stockholm långt ifrån någon nordlig lantlolla, utan (i synnerhet med ett glas champagne i handen) en nog så glittrande lady. Och vi gäster plötsligt kosmopoliter allihopa! Så redo att vettlöst ivriga släppa allt vad pk heter och kasta oss ut i en helkväll av flärd extra allt. I den inledande euforin faller valet lätt på en salade folle. Som är galet god! Blåhummerns maillardsmöriga yta möter mache- och castelfranco-sallatens sauce vièrge med full kontroll, en skiva bakad anklever möter upp med fetma, ett par trattisar med sötma och några romkorn med sälta. Brässen i en ris de veau à l’ancienne är så mjäll som bara bräss kan vara, och i bästa sällskap av sin omringande karljohansragu, så riklig att en av Villeroy & Bochs djupa tallrikar behövts tas till för presentationen. Perigordtryffeln toppar med den äran. Ah, du sköna gamla värld!

Vinlistan är ett kapitel för sig. Ett vällagrat kapitel. Pontus Frithiofs samarbete med sommelier Mario E Moroni går 20 år tillbaka i tiden. I hans källare hittas de franska och italienska klassikerna, liksom kaliforniska super-pinoter som Williams Selyem. Till en tournedos Rossini blir det förstås bordeaux. En Pomerol, Chateau Plince från 2015 med sin djupa frukt och sina silkiga tanniner kunde inte sitta bättre till den halvdecimeter höga skapelse vars upphovsnöt inte släppt ifrån sig sin filé förgäves. På briochebädd och spenatmadrass är den så rättmätigt stolt i hållningen att den halstrade ankleverkepsen med tryffelplym sånär trillar av. Maderiaskyns vallgrav förstärker tvekan till attack – som ändå lönar sig. Värre går det för hummer thermidoren. Den presenteras med den gratinerade rumpan urtagen vilandes tillsammans med rätt oinspirerade murklor, spenat och en sprucken sås. Kloköttet lite träigt och närmast rekvisita. För 895 kr hör man faktiskt hummern gråta.

Matsalen är grund och avlång. Gästerna finklädda och hemtama. Det är en hel del hålla hand runt borden (utsikt och romantik, ni vet) och från något av de tre chambre separéerna hörs bullriga skratt. Personalen är korrekt men lyhörd och lösgör sig ur tapeten bara när man behöver dem, och när de stillsamt och välavvägt presenterar maten. En baba au rhum exempelvis, vars varma savarin dränkts med gott om sprit i vilken också de ljuvligaste körsbär gonat – som i sin tur klickar så bra med grädden från halländska Wapnö mejeri. Medan hjortronsufflén ärligt talat inte hade behövt någon revival. Sötsakssidan är rent av reaktionär med sina mousser, babbor, suffléer och profiteroller. 

De som inte har anlag för svindel ses kliva ut på den supersmala balkongen för en sista blick över stan. Känslan får fart igen, av att vara så där lite king of the hill, top of the heap. Så körs hissen fram och tar en ner till gatuentrén med sin stenväggskonst signerad Lennart Rodhe. Den är så 60-tal det kan bli. Nästa gång får det bli smoking. Och kanske upphämtning med husets Rolls Royce. Och en ännu större plånbok.

Publicerad december 2021

Kontakt

Adress

Rålambsvägen 17
11259Stockholm

Telefon

+468239950

Hemsida

https://pontusfrithiof.com/pontus-frithiof-la-tour/

Ställen i närheten

Nyheter