Främmat

Folkligt, festligt, fullsatt. Den gamla Nalen-devisen stämmer fint på denna nya krog. Folkligt i så måtto att här sitter väldressade vasastaniter (det ska vara rutigt i år) av den urbant självsäkra sort som även befolkar de kringliggande kvarteren. Samtalen och skratten som studsar mellan väggarna och den frejdiga personalen borgar för att kriterium nummer två är uppfyllt. Och för det tredje tar det veckor att få bord.

På väggarna Olle Bærtling och lite naket. Från det öppna köket förföriska dofter av friterat. Vi bara måste ha zucchiniblomman. Här bjuds mellanrätter för hela slanten – som blir ganska stor eftersom man behöver minst tre, fyra var. Inte för att bli mätt men för att stilla nyfikenheten. Som vi kunde ana ville vi inte missa den svenska bläckfisken med romescosås, melon och en fläkt från Biscaya. Den råstekta hummerhalvan med blodgrapefrukt och vinägrett på brynt smör är alldeles lagom dekadent och blir inte mindre så av ett glas vit bourgogne från Robert Goulley. Paris–Brest är en cykeltävling men också en petit-chou-deg fylld med hasselnötskräm. ”Det brukar vara ett stort hål i mitten som på ett cykelhjul”, upplyser servitören. Att det även finns en kalorimässig poäng med ursprungsformatet, inser vi snart. För nu är vi rysligt mätta men också belåtna – och tänker att Främmat kommer vi lära känna närmare.

Publicerad november 2020