Diket

Kommunpampar och turistguider lyfter gärna fram sina städers lyxigaste avsmakningsrestauranger, de som strävar efter utmärkelser och representationsgäster. Men avslappnat hemtrevliga och ambitiösa kvarterskrogar är ofta betydligt viktigare för en stads kultur- och krogliv. Ta Diket. Här kan du lufsa in i träskor och oljefläckat blåställ direkt från verkstan, lika gärna som i nyvädrad fredagskavaj. Bland krukväxter och skramliga Thonet-stolar firar familjer bemärkelsedagar, fotar vin-hipsters instagramvänliga flaskor från Gut Oggau och förtränger studenter sin missade kulturvetenskapstenta med baba ganoush och nybakt pitabröd. I marmorbaren ses lediga kockar från stans mästarklasskrogar skölja ner varsin frasig panisse med champagne från bröderna Laherte. 

Menyn präglas av samma avslappnade och eklektiska enkelhet. Kockarna tycks sky koncept och göra vad som faller dem in. Efter att ha sköljt ner några franska ostron med pet nat på fat från Eric Texier serveras vi grillade kycklinghjärtan på spett med ostronsås följt av ceviche med sichuanchiliolja, gurka och koriander. Så ändras kursen med stekta champinjoner och nordafrikansk freekeh i mandelsås innan vi går loss på ett fat udonnudlar i kimchisås med en krämig äggula. Alltsammans är sympatiskt, osnobbigt, enkelt – även om man hade kunnat tänka sig lite finlir i handlaget och fler nyanser i smakbilden. Men det är en anmärkning i marginalen. Dikets styrka är att det är en genomtrevlig kvarterskrog med roliga viner och smårätter till en billig peng. Alltsammans är dessutom så urgöteborgskt och förankrat i 20-talets Majorna att stämningen ironiskt nog blir betydligt mer internationell än på de krogar i stan som blickar mer ängsligt ut i världen. 

Publicerad maj 2022