Prospero

Att gästerna tar ett kliv ner på väg in i lokalen, säger egentligen allt om Prospero. Detta är restaurang Frantzéns antites. Här finns inga spår av hybris eller överdriven pretention. Akustiken är behaglig, lokalen enkelt inredd och bekväm att vistas i. Vinerna står i genomskinliga plastlådor från Ikea under sittbänkarna längs väggarna. Servisen är kunnig, avslappnad och har en medfödd fingertoppskänsla för att förmedla information. Inte ett ord för mycket, men heller inte för lite. 

Knastertorr odlarchampagne är den självklara starten på måltiden. Eller möjligtvis negroni på lite mer exklusiva varumärken. En klar svampbuljong med basilika och libbsticka värmer upp smaklökarna inför rå hälleflundra med svenska druvor och thaibasilikasås med grön tomat, nedjagad av en naturvinsinspirerad sauvignon blanc från österrikiska Maria och Sepp Muster. Purpurkål med tryffel, bakad pumpa och fermenterade grönsaker täckt av örtskum till en Chardonnay- och Savagnin-blend från Arbois följer. Grillad gös med äpple, smörsås, curry och havtorn paras så med en Saint-Aubin Premier Cru från naturvinsveteranen Dominique Derain. Medan hjortsadeln med kastanjepuré och mangold matchas med ett glas kryddigt rött från vackra byn Séguret i södra Rhônedalen, innan desserten – fermenterade blåbär med mjölkglass – sluter cirkeln med en tokaji aszú med fem puttonyos. 

Det finns andra team som är ännu mer nyskapande och kreativa än det på Prospero. Restaurangen är också en av många vars rätter har nordisk klang, gjorda på lokala råvaror i säsong, och hantverksmässigt framställt vin från småskaliga bönder. Men nivån på den kombinerade upplevelsen av mat, dryck, miljö och service är mycket imponerande i all sin anspråkslöshet och konsekvens. Det är ett ställe att besöka igen, och igen, och igen.

Publicerad december 2021