Misshumasshu

En varm ljudmatta av skratt och förväntan möter i entrén till anrika men lite bortglömda Birger Jarlspassagen, som Misshumasshu i stora delar annekterat. I den högljudda lilla matsalen (eller i rummet där köket möter ljusa träbänkar och bås) är stämningen hög. Här vankas i första hand smårätter med bra menyomloppstid som är influerade från Asien (främst Japan), Sydamerika och Norden – ja, helt enkelt en mix av det mesta. Det är gastronomisk appropriering när det är som bäst, när mat och stämning är kreativ och uppsluppen och där det aldrig är vare sig fysiskt eller gastronomiskt långt till drinkbaren.

Här samsas mjukbyxor vid avhämtningsluckan med gourmeter som siktar på Adam/Albin-kvalitet till budgetpris. Dessutom utmanar ett och annat helkvällsgäng lokalerna utrymmesbegränsningar, eftersom både koncept och prislapp bjuder till samvaro och inkludering. Vissa rätter är långkörare på menyn, som ”guacamasshun” – en asiatiskkryddad guacamole som ska stompas själv – vilken är på gång att bli en modern klassiker. Annars tycks köket ha adopterat ett iterativt förhållningssätt, där lekfullhet och vågade försök premieras. Oftast är resultatet bland menyns femtontal smårätter smakmässigt klockrent, ibland en möjlighet till lärande inför nästa stordåd. Den våldsamt snabba servisen låter aldrig innerligheten komma i kläm med effektiviteten. Istället bidrar både servis och de kockar som ibland springer ut och levererar mat med glimten i ögat, ännu mer trivsel.

Publicerad oktober 2020