Tjoget

Vi som ännu minns Borgargatan som en avsides dyster ravin mellan den hotfullt höga Högalidskyrkan och det avgasgrå Hornstull kan inte sluta förundras. Hur kunde det bli såhär – lyckligt? Tjoget har en avsevärd betydelse i denna metamorfos, ty Tjoget är själva hörnstenen i hela den sociopolitiska hipsterenklav vi idag associerar till Hornstull. Det är en underdrift att Tjoget ensamt har höjt kvadratmeterpriset i området med tio tusen. Inne på Tjoget känner man sig som en mer modern och medveten människa. En illusion, naturligtvis, men den fungerar. Detta är Tjogets storhet. Stämningen. Hela stället är genialt byggt, Precis lagom ruffigt för att vara avslappnat och precis så trångt att alltid känns fullt. Alkohol är det bränsle som driver stället och även om klientelet är synnerligen heterogent hipster, så kan man ändå välja identitet utifrån dryck. Den ena dagen kan man vara en maltmänniska botaniserandes mellan ett gott urval öl från tjuriga ipor till sammetslen pilsner i den stojigaste baren, nästa en vinläppjare ur en vid företrädesvis europeisk lista som spänner över lättvalda franska klassiker till busiga lavaosande italienare. Men Tjogets verkliga storhet ligger dess världsberömda cocktails. Snudd på tjänstefel att inte beställa den egensinniga Beets by Tjoget – ett matigt vodkamästerverk på betor, kokos, muskot och ilsken ingefära. Tjong i kalsongen. Maten är rustikt Medelhav, oftast med franskt påbrå. Vi tänker på Marseille. Det är fart på köket och tempot gör att det ibland blir lite slarvigt. Lammchopsen är för hårdkörda. Anklevern lider under de sura körsbären men Socca med bläckfisk är kul. Kikärtsplätten har rätt fras i kanten och tugg i firren. Enkornsrisotton, med len chèvre och krispiga rädisor, är också ett bra val. Höj glaset och gläds över att vara i mitten av något, debatten, rörelsen, mot framtiden, och mot ännu en beställning i baren.

Publicerad juni 2021