WHITE PAPER #2: Stoppa Pressarna – matlarmen som skakade Sverige
WHITE PAPER #2: Inget säljer en kvällstidning eller genererar klick så effektivt som ett rejält matlarm, gärna kryddat med äckliga, exotiska eller bara chockerande inslag. Vi gillar att indignerat dela artiklar om bävergall i glass och bajs i tårtan. Det är bara inte alltid det är sant.
Text: Anna K Sjögren
2013 går till historien som året när Findus själva släppte bomben om att deras lasagne innehöll malt hästkött istället för den nötfärs som uppgavs på paketen. Det var ett matlarm som inte bara skakade Sverige utan hela världen. I februari samlades EU-ländernas matministrar till krismöte, det visade sig att Findus hade handlat i god tro och hästfärsen var ett bevis på den växande, organiserade matkriminaliteten i Europa.
Matkriminalitet, smaka på ordet, det är beteckningen på den våg av brottslighet som tagit ett rejält kliv närmare de dukade middagsborden, både hemma och på krogen. Att producera falska ingredienser är en strålande chans att tjäna stora pengar. Köttet från de uttjänta rumänska hästarna som såldes som nötkött till Luxemburg är bara ett exempel. Matkriminaliteten är välorganiserad och arbetar med affärsmässiga metoder. Rob Wainwright är chef för EU’s polisbyrå Europol, han bedömer att det är ett ökande antal brottslingar som ägnar sig åt livsmedel och läkemedel på internationell nivå. Ligorna bekämpas genom att myndigheterna i de olika EU-länderna genomför razzior med tillslag i hamnar, lagerlokaler och på livsmedelsföretag. I Sverige är det Livsmedelsverket som har bollen och verket har fått mer pengar för att utöka kontrollen av framförallt de företag som handlar med kött. I slutet av januari 2014 arrangerade verket ett stormöte för att livsmedelsinspektörerna ska bli mer observanta på den växande matkriminaliteten. I framtidens deckarserier på TV gissar jag att smarta livsmedelsinspektörer kommer att ersätta hårdhudade poliskommissarier av Wallander-typ. Hästköttskandalen i början av 2013 uppdagades just när vi hade hämtat oss efter nyheten om hur fläskfilé färgades röd och såldes som oxfilé. Den gången var det kött från Ungern som färgades och såldes vidare till två grossister i Skåne.
Men det var inte bara köttet som råkade illa ut under 2013. Köpta, frysta bär fick sig en släng av sleven fram på vårkanten. I dessa upptäcktes ett virus som ger hepatit-A eller epidemisk gulsot som troligen har sitt ursprung i förorenat vatten. Färgglada påsar med frysta hallonoch jordgubbar hade haft ett fläckfritt rykte. Bär är ju hälsan själv, sprudlande av antioxidanter och fibrer, men nu var de besmittade och Livsmedelsverket gick ut med rekommendationen att köpta, frysta bär skulle kokas i en minut innan de kunde hällas ner i smoothie-mixern. Det var främst jordgubbarna från Marocko och Egypten som ansågs riskabla, men i december klassades de som riskfria igen. Samtidigt som den nyheten kom gick Livsmedelsverket ut med en varning för att köpta, frysta hallon från utlandet kan bära på ett virus som orsakar vinterkräksjuka och att de därför även i fortsättningen ska kokas.
Kombinationen bajs och mat var en del av orsaken till bär-skandalen. Den skapar stora rubriker. Detta fick även Ikea känna på när det upptäcktes tarmbakterier i tvåtusen mandelchokladtårtor på väg till möbeljättens varuhus i Kina. Den vetskapen gjorde det nog lättare för flera att avstå den kaloristinna mandeltårtan och nöja sig med en kopp svart, kokhett kaffe. På försommaren, när åtminstone några av oss just hade upptäckt att sommarkläderna hade krympt i garderoben under vintern kom de braskande löpsedlarna med nyheten att det kan finnas giftiga ämnen i bantningspreparat. Den fruktade substansen DNP hittades i preparatet Pure Caffeine 200 och kan även finnas i andra liknande produkter. DNP ökar kroppens förbränning vilket gör att man går ner i vikt men att man samtidigt riskerar att dö av överhettning. Marie Kerttu som är utredare på Läkemedelsverket hade bara ett råd att ge i den här frågan och det var och är fortfarande att inte köpa bantningsprodukter eller andra okontrollerade produkter från oseriösa sidor på nätet. Vitaminpiller från nätbutikerna kan också vara riskabla. I juli förra året gjorde Stockholms stad en analys som visade att en del vitamintillskott, främst från Asien, kan innehålla höga halter av arsenik, bly och kvicksilver. Försäljningen i butiker i Stockholm stoppades efter upptäckten men tillskotten finns att köpa på andra ställen i Sverige och på nätet. Under 2013 framstod internet alltmer som en farlig affär för den som är ute för att köpa piller. I sovrandet av matlarmen från förra året kunde man också hitta några ljusglimtar. En av dessa, som också skapade krigsrubriker, var att EU-parlamentet godkände lakritspipor och snus. Lakritspipan hängde på en skör tråd eftersom den liknar en tobaksprodukt och därför borde förbjudas för att inte väcka barns intresse och lust för rökverk. Men i oktober blev det klart att den nattsvarta lakritspipan med sin glöd av rosa strössel får vara kvar.
Sveriges egen matlarmare, Mats-Eric Nilsson, som gjort sig känd för att skapa välbehövlig debatt om tillsatser i maten bidrog till matlarmen under 2013. I sin senaste bok ”Saltad nota” avslöjar han matfusk på restaurangerna, alltifrån gatukök till gourmetkrogar. Det som fastnade på löpsedlarna och i TVs morgonsoffor den här gången var hans upptäckt att större svenska hotell lagar äggröra av en färdig mix som levereras till köken i plastdunkar. För alla som aldrig varit i ett restaurangkök kändes tanken på halvfabrikat i stora plastdunkar obehaglig, men stormen lade sig snart och ledde inte till någon åtgärd från myndigheterna. I oktober blev de nordiska länderna välsignade med uppdaterade näringsrekommendationer som är resultatet av flera års arbete av en grupp näringsexperter från de nordiska länderna. Från Sveriges håll bidrar experterna på Livsmedelsverket. Rekommendationerna skapade egentligen inga stora rubriker när de kom, men det uppmärksammades att D-vitamin anses viktigare nu än tidigare och att rekommendationen för vuxna har höjts från 7,5 till 10 mikrogram per dag. Den nyheten ledde till att det säljs mer D-vitamintillskott på apoteken. Men tyvärr, i januari 2014 publicerades en studie i den vetenskapliga tidskriften ”the Lancet” som säger att tillskott inte har någon större effekt och på Livsmedelsverket säger man att D-vitaminet ska komma från maten, till exempel från fet fisk och D-vitaminberikad mjölk. Bara äldre och småbarn kan behöva vitamintillskott. De nya rekommendationerna säger även okej till lite mer fett i kosten jämfört med tidigare, men fortfarande anses det viktigt att hålla nere mängden mättat fett från gräddtårtor och feta korvar. I stället rekommenderas mer enkelomättat fett från rapsolja och nötter. Av transfett ska vi äta så lite som möjligt. Livsmedelsverket i USA, Food and drug administration (FDA) går tuffare fram. I november beslutade FDA att transfett inte längre är säkert att äta och att det därför klassas som en ottillåten tillsats. Harvardprofessorn Walter Willett har i mer än 20 år jobbat för att de ska förbjudas. I sina studier har han sett hur transfett ökar risken för cancer, hjärtinfarkt och stroke. I Sverige är det fortfarande en tillåten ingrediens men på grund av debatten har många tillverkare av kex, micro-popcorn, margariner och annat där transfett tidigare var vanligt, tagit bort det på frivillig väg. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson säger att det inte behövs ett förbud eftersom frivilligheten fungerar. Organisationen ”Sveriges konsumenter” tycker att det är obegripligt att transfett får tillsättas mat. Särskilt som det finns ett riksdagsbeslut om att sätta en gräns för användning av transfett på liknande sätt som man gjort i Danmark.
Apropå fett kan väl ingen heller ha undgått hur den tidigare så trendriktiga högfettdieten LCHF hamnade i skuggan av 5:2. Det var den brittiske vetenskapsreportern Michael Mosley som åstadkom detta i TV-programmet Vetenskapens värld. Mosley bestämde sig för att förändra sitt liv, bli smalare och må bättre, men ville inte äta nyttigt och tråkigt varje dag. I USA träffade han forskare som förespråkade deltidsfasta. Och visst funkar det, äter man färre kalorier än vad kroppen gör av med, oavsett om man äter lite mindre varje dag eller äter som vanligt fem dagar i veckan och väldigt lite under två dagar, så tappar kroppen fett. Michael Mosley öppnade dammluckorna och floden av böcker, appar och artiklar om hur man införlivar 5:2 i sitt liv sköljde över oss. Söndagen den 25 augusti utropade den tidigare GI och LCHF-profeten Ulrika Davidsson 5:2 som den bästa dieten från Aftonbladets löpsedlar: ”Jag gick ner 13 kg med 5:2”. Mer än så behöver vi väl inte för att lämna allt vi tidigare tänkt om viktminskning och istället köpa Ulrikas nya bantningskokböcker.
I de sociala medierna kan matlarmen spridas blixtsnabbt, det tar ju bara någontiondels sekund att dela med sig av något som verkar äckligt eller alarmerande. Att bävergäll skulle användas som vaniljarom i livsmedelsindustrin var ett av de märkligare larmen som forsade genom Facebook under året. Bävergäll är ett sekret som utvinns ur analkörtlarna på bävrar. Marie Söderqvist som är VD på Livsmedelsföretagen (livsmedelsföretagarnas branschorganisation) gick omgående ut och dementerade uppgiften och förklarade att bävergäll är en extremt dyr råvara som inte används av något enda svenskt livsmedelsföretag. Men ingen rök utan eld, bävergäll är klassat som en naturlig arom och används av parfymindustrin, förbrukningen inom EU ligger på några kilo varje år men den mängden blandas alltså inte i billig glass eller vaniljkräm. Meningsskiljaktigheter om präktiga ingredienser i hembakade lussebullar skapade också rubriker. Strax före jul trummade kvällspressen ihop ett bråk om kvarg eller inte i hembakade lussebullar. Konflikten döptes till kvargkriget och det skapade rubriker i kvällstidningarna och utsågs till veckans ord i Dagens Nyheter den 14 december. Bakgrunden var att proffsbagare klarar sig utan kvarg i bullarna och anser att det enbart är ett försäljningstrix från mejerijätten Arla. Hellre mer smör i bullarna, tycker bagarna. Att matlarm får stor uppmärksamhet i media och sprider sig snabbt där folk träffas och pratar, i verkligheten eller i sociala medier, hänger ihop med människans inbyggda misstänksamhet mot mat. Innan det fanns något Livsmedelsverk och regler för märkning och tillsatser så var man tvungen att lyssna på sina medmänniskors råd om vilka svampar och rötter som gick att äta, annars väntade sjukdom och död. Matlarmen på löpsedlarna ger helt enkelt viktig information till urtidsmänniskan i oss. Samtidigt finns det mer kunskap att sätta emot nu än förr. Och kanske man ibland också behöver tänka på rimligheten i exempelvis det faktum att det skulle slaktas bävrar för att få fram vanilj som är en av världens mest använda smaksättare. Men den tanken tar förstås tid, mer tid än vad det tar att sprida nyheten vidare på nätet. ■
Detta är ett utdrag ut White PAPER #2 2014
Mer långläsning hittar du HÄR