HOOKED ON A FEELING

JAG HAR NYNNAT PÅ BJÖRN SKIFS-HITTEN under hela arbetet med det här numret av White PAPER på temat känslor. Den andra textraden i refrängen – ”I’m high on believing” – sammanfattar väldigt många av de känslor kring mat som vi skriver om. De mentala smaklökarna är nämligen en minst lika viktig spelare som de fysiska när det handlar om att skapa sig en egen matidentitet – oavsett om man kallar sig vegan, lchf:are, clean eat:are eller är en helt vanlig motsträvig kött-och-potatis-entusiast. Att en forskare i nutrition 2017 drabbas av regelrätta hot på sociala medier för att i en bisats i ett pressmeddelande ifrågasätta fettkonsumtion hos äldre, eller att en diskussion på Facebook om Gustav Fridolins köttätande urartar till att handla om att konsumera ”likdelar”, är väldigt talande för den polariserade tid vi lever i. Nyanser är inte riktigt på dagordningen.

MEN DEN OBEKVÄMA SANNINGEN är att oavsett vilken matideologi du bekänner dig till kommer det alltid att finnas rätt väl underbyggda nutritionsrön och etisk-filosofiska resonemang som talar emot den. Helt naturligt eftersom vi talar om så oerhört komplexa system. Och eftersom vi människor mest av allt vill tillhöra en gemenskap finns liksom bara känsloargumenten kvar. Känslan av att göra ”rätt”, känslan av att ”unna sig”, känslan av ”kontroll” eller den nostalgiska/ideologiska känslan av att bevara/försvara en ganska vagt formulerad ”ursprunglig” matkultur.

SJÄLV ÄR JAG GRUNDLIGT VACCINERAD mot matideologier efter 20 år av motstridig information om olika mathållningars mirakulösa effekter. Men känslor för mat har jag i allra högsta grad ändå. Lyckan i att få uppleva en kärleksfullt lagad måltid, oavsett om det är på restaurang eller hemmaplan, är lika ogrumlad efter år av professionellt ätande. Och det spelar sällan någon roll om du gör ”formella” fel i din matlagning – bottnar den i omtanke och uppmärksamhet skiner det oftast igenom ändå.

Älskar du mat så märks det.

Lena Ilkjaer, chefredaktör

Mer läsning