


Anorna, stilen, vänligheten, myset
Som byns eget pepparkakshus ligger Åregården där i juletid. Den bruna träfasaden med lite pudersnö på och en massa vackra ljusslingor och -kransar – ingen kan säga att det inte är inbjudande. Läget är oslagbart, ett snöbollskast åt sjön till ligger tågstationen och ett uppåt, bergbanan. Men innan det är dags att klampa sig dit om morgnarna laddar man mentalt i en av byns hemtrevligaste och mest rustikeleganta frukostmatsalar, med tända ljus på varje bord, vita dukar, pinnstolar och en buffé som förstås bjuder både fjällfil och stärkande ingefärsshots.
Det var under det sena 1800-talets nymornade intresse för friluftsliv som Åregården byggdes som ortens första hotell, men då med betydligt färre rum än dagens 55. De bjuder ingen extremlyx men precis just vad ett fjällhotell behöver av rymlig komfort. Det gör också lobbyn med sina öronlappsfåtöljer – och sin uppstoppade älg, jisses vad stora de är på nära håll! I källaren gemensam bastu och ett litet gym för uppvärmning. Samt ett rejält och funktionellt skidrum. Lyxigt är däremot rätta ordet för bemötandet – personalen är synnerligen varm, i alla bemärkelser närvarande och alltid vänligt tipsande. Plus också för att huset bland flera restauranger rymmer en av byns allra härligaste, Vinbaren, där alla förr eller senare hamnar. Du med.
Publicerad januari 2020
Missa inte vårt nyhetsbrev!
Recensioner och senaste nytt om restauranger, hotell, caféer och barer direkt i din inkorg.